Om Tovalisa

Jag bor i en vacker by vid havet i Skåne. Jag har en underbar man som är mitt allt, och hans två fina fina tonårsflickor. Jag har en ljuvlig labrador. Vi bor i ett hus som vi älskar. Jag har det mesta man kan önska sig. Får man önska sig någonting mer? Jag skulle vilja ha ett barn.

Vi gjorde vårt första ivf-försök i augusti 2008 och vårt fjärde och sista i september 2009. Under dessa fyra försök fick vi fram ett enda ägg som dessvärre inte gick att befrukta. I maj i år genomförde vi vårt första äggdonationsförsök med positivt graviditetstest. Jag fick missfall i sjätte veckan. Nu väntar vi på att få göra äggdonationsförsök nummer två.

Annonser

4 kommentarer på “Om Tovalisa”

  1. Jenny E Says:

    Hej Tovalisa! Jag ar som du, fast jag bor i Australien. Jag har en underbar man och hans 2 dottrar, och jag onskar mig ocksa ett litet barn sa valdigt mycket. Ar pa spraydag 5 i min forsta IVF-cykel.. Tack for din fina blogg. Kram fran Jenny

  2. Loba Says:

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får det du önskar.

  3. M Says:

    Jag vet att det är mycket begärt och känns futtigt i sammanhanget, men jag vore jättetacksam om du ville deleta min senaste kommentar i din blogg. Var inloggad lite tokigt…
    Orden menar jag dock, vartendaste ett, det vet du!
    Tusen tack på förhand!
    Kram m.

  4. åsa Says:

    Hej,

    jag och min man har gjort tre IVF-försök med högsta dosen Gonal-F och Menopur, två gånger blev inga ägg alls befruktade och den tredje gången blev ett ägg befruktat men det delade inte på sig. Vi har alltså aldrig fått något embryo tillbaka på tre försök. Jag har endometrios och fått fler endocystor för varje behandling och det tredje äggplocket var verkligen ingen rolig historia när endocystorna skulle punkteras. Känns min barnlöshetshistoria bekant? 😉

    Efter våra IVF-försök ställde vi oss i landstingskön för äggdonation och på första försöket fick vi ett toppembryo tillbaka och fyra stycken till frysen. Två veckor senare fick vi för första gången någonsin se ett plus, det går bara inte att förklara känslan efter år av hemmaförsök, inseminationer och IVF:er.

    Nu är jag i vecka 29 och känner mig så otroligt lyckligt lottad. Jag håller tummar och tår för att ni ska ha samma ofantliga tur som jag och min man!

    Jag upptäckte inte din blogg förrän idag men från och med nu ska den ligga högst upp bland favoriterna. 🙂

    kramar å


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: