Att kunna glädjas

Hon gjorde allting enligt regelboken. Berättade för mig redan när hon tänkte åka och köpa ÄL-stickor för att hon och hennes sambo ville försöka bli med barn. De har ju sett oss, våra svårigheter och all tid som har gått sedan vi började försöka. Och de ville inte själva spilla någon tid om de skulle ha svårt för att bli gravida. Det gick två månader, sedan skickade hon ett sms där hon berättade att hon hade testat positivt på ett graviditetstest och att hon ville berätta det för mig i telefon senare den dagen, men att hon ville att jag skulle vara beredd när vi pratade. Det var en fin omsorg om mig, tycker jag. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att hantera situationen på gentemot en ofrivilligt barnlös än vad hon har gjort.

Jag är så glad för deras skull. Jag vet att hon har misstänkt att hon har svårt att bli gravid eftersom hon och hennes före detta sambo försökte få barn i flera år. Men de gick aldrig så långt som till någon utredning. Och nu fungerade det på första försöket i hennes nya relation och hon är alldeles omtumlad. Det var antagligen inte hos henne ”felet” låg. Kanske.

Men. Hör ni att det finns ett ”men” i texten? Jag är så uppgiven. Jag inser mer och mer att det här kommer att fortsätta. Jag är i den åldern där alla skaffar barn, kanske till och med andra eller tredje barnet. Jag kommer att ha fler vänner som lämnar samma besked till mig. Och det kommer att göra ont igen och igen. Jag blir påmind om att livet är orättvist på nytt hela tiden. Och när jag skickade ett sms och frågade hur det hade gått vid inskrivningen på mvc nu, en månad senare, så ville jag inte få tillbaka ett svar med en ultraljudsbild. Där man klart kunde se något som påminde oväntat mycket om en liten person fast hon bara är i vecka 11.

Jag tittade på bilden en hel kväll och sedan dess har jag inte öppnat meddelandet. Och nu ska vi ses till helgen, det har varit inplanerat ända sedan i julas. Jag tänker krama om båda och gratulera dem igen, för jag kan bara föreställa mig hur glad jag skulle varit i deras situation. De är värda detta och hon kommer att bli en fantastisk mamma. Precis som jag skulle blivit.

Annonser
Explore posts in the same categories: barnlöshet

6 kommentarer på “Att kunna glädjas”

  1. M Says:

    Fy fan vad jag känner igen mig. Jag har alltid varit stolt över att kunna glädjas åt andra människor, men ibland klarar jag det inte längre. Att sitta på fester där allt som avhandlas är graviditeter och barn, att få besked som det du skrev, att inse att man snart är SIST och kanske en av dem som aldrig kommer att få se en sådan bild, det är fanimej hårt. Du vet att jag tänker på dig sötis.

  2. Nelle Says:

    Skönt att din vän verkligen visade att hon brydde sig om dig när hon berättade under alla etapperna. Det skulle ha gjort det lättare att glädjas om hon hade varit min kompis. Du verkar också vara en kanonvän som lyfter fram dina positiva känslor inför att hon ska bli förälder.

    Måste det vara ”skulle ha blivit”? Finns det något hopp om ”skulle kunna bli” eller kanske till och med ”ska bli”? Hoppas.

    Kram


  3. Det är inte lätt. Skönt ändå att hon gör ”rätt” din vän och försöker få dig att må bra i situationen.

    Säger som Nelle – finns det inga chanser att ”skulle ha blivit” kan bli något annat?

    Tänker ofta på dig.

    Stor stor kram!

  4. Anna-Bell Says:

    Fina Tovalisa, jag har tänkt på dig! Ja din vän tog hänsyn. Men jag undrar ändå om det var nödvändigt att skicka en ul-bild. Tycker inte alls det. Jag tycker heller inte att du måste fråga hur det går på mvc. Hon vet din sits och det är helt ok att strunta i det om det är för jobbigt.

    Massor av kramar!

    Anna-Bell

  5. tovalisa Says:

    Tack för omtanken och för att ni bryr er. Jag vet fortfarande inte om ”skulle ha blivit” kan bli ”kommer att bli”. Tror jag behöver skriva lite om mina tankar kring detta. Kram!


  6. Gud vad jobbigt det är att höra när alla ens vänner blir med barn. Man känner sig så avundsjuk, fastän man försöker bli glad för deras skull… Vi har som tur inga i bekantskapskretsen som inte har barn, och det verkar som om de flesta verkar ganska nöjda nu, så kanske, kanske slipper man höra om de andras graviditeter nu…. Jag har tom haft svårt att umgås med vissa som har barn, det har gjort för ont att se deras lycka, när man själv är så olycklig att man trotr att hjärtat ska slitas ur kroppen på en….

    Man ska dock komma ihåg en sak, det är svårt för dem oxå. Man känner verkligen att de drar sig för att berätta för att de vet att de kommer att göra oss ledsna och påminda om vår egen barnlöshet.

    kram
    Fia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: