Ont i kropp och själ

Jag var hos min läkare på gynmottagningen på sjukhuset för ett par veckor sedan. Och det var så mycket jag skulle fråga. Men på vägen dit fastnar jag i ett vägbygge med tillhörande trafikkaos av oanade mått. Jag kommer fram en kvart försent och kan inte be nog om ursäkt i receptionen och försöka förklara varför. Detta beteende, att komma efter utsatt tid, är ju dock inte populärt på mottagningen och jag får höra att ”vi får väl se om läkaren har tid att ta emot dig”. Jag får en klump i halsen och sätter mig snällt ner i väntrummet. Som om man inte själv suttit där otaliga gånger och tittat på klockan och sett ens avtalade tid bli både trettio och fyrtio minuter försenad. Jag tror faktiskt aldrig jag varit vare sig på en vårdcentral eller ett sjukhus utan att jag släpps in minst tio minuter försent. Men gud nåde den patient som oavsiktligt kommer efter utsatt tid.

Så jag är lite ur gängorna när jag kommer in till läkaren, som säger att det inte gör något alls, hon fick ju ännu mer tid att läsa igenom journalerna igen. Undersökningen genomförs och jag får se de otrevliga cystorna på ultraljudet. Operation är just nu inget alternativ för mig, jag orkar inte och dessutom är det svårt att operera på grund av sammanväxningar i magen. Och som läkaren säger kommer cystorna ju ändå att komma tillbaka efteråt. Hon tycker istället att efter att vi är klara med våra ivf-behandlingar ska jag läggas in för att ta bort både livmoder och äggstockar. Det alternativet behöver jag nog vänja mig vid ett slag. Även om jag inte har någon användning för mina odugliga fortplantningsorgan så känns det ju som att de ska vara där. De har ju alltid varit där, liksom.

I vilket fall som helst kommer jag att medicinera i väntan på vårt nästa äggdonationsförsök. Jag ska ta Provera för att inte få någon menstruation alls, och värktabletter för att inte ha så ont. Nu har jag dessvärre märkt att jag mår illa av vissa av värktabletterna, jag mår illa och får klåda över hela kroppen. Inte trevligt alls, men av två onda ting måste jag välja något, ibland behöver jag ändå ta dem.

Det mest irriterande var ändå att tack vare min ankomst med andan i halsen till läkaren, glömde jag som även i vanliga fall är tankspridd att fråga om en remiss till kurator/psykolog. Det var ju ett av de viktigaste skälen till att jag skulle dit, jag mår inte alldeles bra själsligen heller. Jag ringde för att få en telefontid nu efteråt, men gissa om just min läkare har semester ända till mitten på augusti eller inte? Så jag fick en telefontid till en annan. Vi får väl se.

Explore posts in the same categories: endometrios

Etiketter: endometrios, tankspriddhet

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.