Hit men inte längre
Jag var inte en av dem som hade tur och till slut fick barn efter blödningar under graviditeten. Jag var en av dem som fick missfall.
Idag ringde min läkare två timmar efter att jag varit i Malmö. Jag behöver inte ens åka dit och lämna ett nytt jämförelseprov på måndag, det var glasklart att jag inte längre är gravid.
Så det var livet som rann ur mig, det lilla livet ville inte stanna. Jag saknar det redan. Vi fick några lyckliga veckor i ett rus, och vi var dumma nog att tro att det skulle vara.
Imorgon kommer jag att vakna på morgonen och veta att något är fruktansvärt fel, och jag fruktar den sekunden när jag kommer på vad det är.
This entry was posted on 04 juni 2010 at 19:39 and is filed under försök nr 5 - äggdonation. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: barnlöshet
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
Tovalisa 
04 juni 2010 den 19:55
Jag är så ledsen. Jag vet att du inte vill ta till dig några kloka ord just nu, men om du vill kan du gå in och läsa om mina tankar efter missfallet. På något sätt tror jag du kan känna igen dig lite.
Jag tänker på dig. Önskar du fanns närmare så vi kunde träffas och prata. Och kramas.
04 juni 2010 den 20:05
Kan inte säga mer än att jag är så ledsen för er skull & att livet verkligen inte är rättvist! Tänker på dig! Kram
04 juni 2010 den 20:39
Åhhh, det finns inte ord som kan skriva hur tråkigt jag tycker att det här är och hur ledsen jag är för din skull. Jag önskade så himla hårt att ni skulle lyckas trots all. Skickar alla tröstekramar jag har.
04 juni 2010 den 21:49
NEJ, men skit då! Fasen vad ledsen jag är för din skull.
Jag vet hur det känns, har blivit gravid två gånger via IVF, och lika många gånger fått missfall. Och smärtan man känner, både psykiskt och fysisk är obeskrivlig.
Jag tänker på dig!
Varma styrkekramar i massor
04 juni 2010 den 22:41
Du blev GRAVID. Din kropp fungerar, din mans spermier fungerar.
05 juni 2010 den 00:10
Jättekram, det finns inga ord en sådan här gång!
05 juni 2010 den 00:43
inga ord. bara tårar.
KRAM!!
05 juni 2010 den 07:05
Stor kram till er!!
05 juni 2010 den 10:41
Varm kram. Finns inga ord som kan göra det bättre. Bara tid som kan få er att orka igen.
05 juni 2010 den 14:24
Fan fan fan. Missfall är hårt. Det är inte rättvist. På något sätt. Massor av kramar
05 juni 2010 den 16:15
Så fruktansvärt sorgligt och orättvist. Ögonen tåras. Sköt om dig. Kram.
05 juni 2010 den 16:59
Jag är verkligen ledsen. Det gör så ont.
Stora kramar
06 juni 2010 den 20:00
Livet är så orättvist ibland. Så enormt orättvist! *kramar*
07 juni 2010 den 02:09
Hej Tovalisa!
Jag vill gärna läsa även dina skyddade inlägg. Jag hittade ingen e-post adress till dig så jag skriver en kommentar här istället.
Kram Lisa
07 juni 2010 den 09:07
En stor varm styrkekram till dig!
Join
07 juni 2010 den 09:53
Finns inga ord som tröstar, jag är så ledsen för din skull. Tänker på dig!
Stor Kram!
(Jag skulle också gärna vilja få förmånen att läsa dina skyddade inlägg.)
Stor Kram
07 juni 2010 den 12:05
Hej lilla vännen, huamej så jag känner med dig. Jag har inte följt din blogg så jättelänge men fastnade direkt första gången och läser varje inlägg. Om du vill lämna lösen skulle jag också känna mig hedrad, samtidigt som jag självklart förstår att det är massor just nu du inte vill dela med dig av till främlingar.
Jag hoppas i alla fall att det är en riktig smocka du delat ut i det lösenordsskyddade inlägget, om det handlar om det du skrivit tidigare.
Stor kram från cyberrymden,
Mette
08 juni 2010 den 10:12
Ville skriva något tröstande redan första gången jag läste det här inlägget, men kommentaren trillade visst bort. Å andra sidan blir tröstande ord så lama…
Men jag vill att du på något vis skall bära med dig att det är något fantastiskt att du faktiskt blev gravid på första äd-försöket. Nu vet du att det med stor sannolikhet fungerar och så småningom tror jag att det kan bli en tröst och ett hopp. (Säger jag av egen erfarenhet, även om du naturligtvis kan fungera helt annorlunda än jag.)
Dina chanser är goda och jag hoppas innerligt att du snart får uppleva en graviditet igen. En graviditet som klamrar sig kvar och blir ditt efterlängtade barn.
Kram
Emma
09 juni 2010 den 10:48
Har letat och letat om jag skulle ha ditt lösenord någonstans men så verkar inte vara fallet. Jag skulle gärna vilja läsa det senaste inlägget (och om det kommer fler lösenordsskyddade sådana). Stor kram!