Ett jäkla ältande

Trötta inte ut er med att läsa detta om ni har svårt att stå ut med ältande människor. Jag blir till och med trött på mig själv.

Känslan av mensvärk tilltar och kommer oftare. Imorse kände jag som ett hugg i nedre delen av magen, en spetsig smärta. Det krampar en stund, och sedan är det borta igen. Det kan inte hjälpas att jag blir rädd. Men så tänker jag att det bara är ett gott tecken, det händer grejer där inne.

Och lugnad blir jag av att prata med en nära vän som har haft mensvärk under nästan hela sina båda graviditeter. Skönt. Men – taggen sitter där och oroar lite. Tänk om jag varit för slarvig med medicinerna? Inte hållit tiderna så exakt?

3 tabletter Progynon tar jag på kvällen i samband med att jag äter, Pregnyl tar jag varannan kväll, Crinone så fort jag vaknat och Folacin och B12 när jag äter frukost. Morgonmedicinen är inte svår att komma ihåg. Det är också den minst viktiga. Svårast är Pregnylen, eftersom det är varannan dag. Och det är den viktigaste.

Jag vet att man kan ställa mobilen, det gör jag också. Men precis när den ringer är jag fullt sysselsatt med något, så jag stänger av den och tänker att jag tar medicinen om fem minuter. Och så… tja. Går det en halvtimme. Jag förstår att jag låter fullständigt vettlös när jag berättar detta. Som en riktigt oansvarig, nonchalant människa.

Visst borde något så här viktigt fungera bättre i hjärnan. Men jag är en oerhört tankspridd människa, jag tror att det är mitt arbetsminne som är uselt. Ofta, ofta glömmer jag vart jag är på väg när jag går in i ett rum. Jag kan resa mig upp från stolen och redan då ha glömt varför. Ibland sitter jag och hör telefonsignalerna gå fram på jobbet utan att ha en aning om vem det är jag ringer, så jag får bara hoppas att jag känner igen rösten som svarar.

Det är korttidsminnet, det där omedelbara, det jag håller på med för stunden som är min svaga punkt. Eller en av dem. Jag hoppas dock att det inte spelar så vansinnigt stor roll rörande medicinen, min läkare har tidigare sagt att det inte är hela världen. Men tänk om. Fast nej, mensvärken är bra. Jag borde inte ens kalla den mensvärk.

Idag har det gått 14 dagar sedan ET och jag är i v 4+2. Hoppas jag av hela mitt hjärta.

Annonser
Explore posts in the same categories: försök nr 5 - äggdonation

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Ett jäkla ältande”

  1. Jenny Says:

    Har läkaren sagt att det inte är hela världen, så lyssna på det. Förstår att du är orolig, tror att det är svårt att komma ifrån när man har längtat så länge. Kram.

    • tovalisa Says:

      Japp, du har rätt Jenny. Fast ibland oroar man sig för att man är orolig, man skulle ju vara lugn nu…
      Svårt, som du vet. Kram.

  2. Minnea Says:

    Det är klart att du inte bör slarva, men den dos med saker du får för att embryot ska stanna är skyhög om du har progynon, crinone och pregnyl. Det är inte entydigt bevisat att det behövs något alls när man väl har ett positivt test, graviditeten i sig producerar tillräckligt. Sedan är vart och ett av de tre medicinerna tillräckliga i sig.

    Så det är igen fara alls med 30 min hit eller dit, men det är ju klart att det är bättre att du kommer ihåg om läkaren har sagt så.

    Brukar ditt korttidsmine vara sådär? Oftast brukar det annars vara så när man är på gränsen till vad man orkar, så det brukar vara en varningssignal på att det är mer än dags att ta hand om sig.

    Kram!

    • tovalisa Says:

      Tror du att det kan vara för mycket? Är det något jag ska ta upp med läkaren? Jag ska fortsätta med samma medicinering t.o.m vecka 8.

      Och ja, jag brukar vara sådär. Har alltid haft lätt för att lära, pressa in information och komma ihåg långt senare. Men vad jag tänkte säga för tio sekunder sedan, det har jag ofta ingen aning om.

      Men det klart att det blir värre under stress, det märks. Är jag pressad och orolig ökar tankspriddheten.

      Dags för semester snart. 🙂

      Kram och en riktigt god natt!

  3. Join Says:

    Hej Tovalisa

    Först ett stor GRATTIS till ditt plus!
    Jag har följt dig ett tag nu då jag själv är i samma situation men 1 vecka senare.
    Om du vill kan vi kanske stötta varandra? Men helst på mail om det är ok?
    Du ser min mail adress?

    Hälsningar Join

  4. Anna-Bell Says:

    Här hugger det också mellan varven. Klart att man blir nojjig fast det säkert är helt normalt. Det finns mycket att oroa sig över. Det där med nedsövning i några veckor kanske inte vore så dumt;)
    Kram


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: