Sjätte sprutdagen

Aldrig har jag varit med om att bli så här påverkad av man går igenom. Tankspriddheten har eskalerat oerhört, ofta vet jag inte vad jag har gjort för tio minuter sedan, eller varför jag är på väg in i ett rum. Jag har minnesluckor, minns inte hur och när jag gick och lade mig på kvällen. Ligger sömnlös i timtal, framför allt mellan kl två och fem på natten. Gråtattacker kommer helt oväntat och när det som minst passar, och kan triggas igång av vad som helst.

Jag glömmer om jag har tagit sprutorna och får fråga min man. Dessutom bråkar vi. Min stubin är obefintlig, jag är lättstött och irriterad. Och min man är naturligtvis inte heller vid bästa själsliga vigör just nu, vilket innebär att vi ryker ihop när vi egentligen hade behövt varandras stöd som mest. Nerverna ligger alltså utanpå kroppen. På tisdag morgon är det ultraljud i Malmö, då kommer vi hålla varandras händer igen. Stenhårt.

Annonser
Explore posts in the same categories: försök nr 3

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Sjätte sprutdagen”

  1. jenny Says:

    Jag håller såklart alla tummar jag har, skulle hålla tårna också om jag kunde…

  2. iborian Says:

    Tänker på dig!
    Kram /Åsa

  3. Lila Says:

    Oh, jag ger er tusen styrkekramar att det går bra för er!

    Jag känner igen det där med bråket. Jag och maken är inne i ett essä av konflikter och jag bara gråter känns det som……för minsta lilla. Har precis börjat, och vill bara att allt ska ta slut…..

    Kramis Lila

  4. Maria Says:

    Tänker på er och håller tummarna för fina ägg!!

    Varma Kramar

  5. Minnea Says:

    Usch! Låter inte roligt alls! *tröstkramar* Precis sådär var det för oss nu under alla de senaste försöken när allt var svart och hopplöst. Totalt kaos. Men när försöken väl var över fick vi ordning på både relationen och oss själva rätt fort. (Utöver nu då…)

    Jag har varit sjukskriven ett bra tag i samband med senaste behandlingen. Just för att jag mådde som du beskriver. Blir det så att man inte orkar alls och inte fungerar alls är det viktigt att låta det vara så. När inte ens fertilitetsbehandlingarna verkar hjälpa är nog bland det värsta man kan gå igenom och att få en kris är normalt, men väldigt jobbigt.

    Kram! Och jag håller tummarna stenhårt!

  6. M Says:

    Usch fina Tovalisa vad tufft det låter. Men som jag hoppas. Jag håller alla mina tummar och telepaterar (ja heter det så egentligen…) över en massa hopp, tro, gott humör och kramar!
    m.

  7. Minnea Says:

    Nu har jag kikat förbi är säkert 5 gånger idag i hopp om goda nyheter. Hoppas verkligen det såg bra ut imorse!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: