Besked

Igår morse var vi i Malmö för att kontrollera att jag var nedreglerad och att det inte fanns nya cystor. Doktorn blev väldigt tyst under ultraljudet, under lång tid. Vi höll andan. Efter en stund fick vi veta att det inte såg så bra ut, jag har nya endometrioshärdar på båda äggstockarna.

 Min man berättade för läkaren hur det kändes för oss, hur det sliter på oss att gå och vänta utan att veta om det finns någon liten chans att det ska lyckas. Att vi hellre får ett besked, även om det är nedslående, om vad som händer härnäst. Läkaren tittade ner i golvet och sa att oddsen är ju inte så goda. De vet inte om endometriosen förgiftar varje äggblåsa så ägget inte kan utvecklas, eller om de inte lyckats hitta äggen vid äggplocket. Det går nämligen inte att se äggstockarna riktigt på grund av sammanväxningar.

De ville ju prova en gång till iallafall, med kort nedreglering. Doktorn säger att de tänker bestämma sig inom en vecka för ett av följande alternativ:

1) Remiss till operation för att avlägsna de nya endometrioscystorna genom ett buksnitt innan stimuleringsförsök.

2) Tömma endometrioscystorna på ivf-kliniken i en äggplock-liknande procedur innan vi provar att stimulera.

3) Prova att stimulera utan att avlägsna cystorna.

Den som ska bestämma detta är doktor L, som är avdelningschef och har mest erfarenhet. Jag ska in på ett nytt ultraljud på torsdag hos honom. Då har han framtiden i sina händer.  Om han bestämmer sig för att jag ska opereras igen så vet jag inte om vi kommer att fullfölja detta tredje försök. Jag hör ju i alla fall i läkarnas tonfall att de gett upp lite grann, de tror inte på detta. Min man tyckte också det lät så efter besöket.

Vi pratade en del om äggdonation, att vi måste börja tänka i de banorna. Det är lång väntetid, det ska göras en utredning av oss innan vi får lov att ta emot ett donerat ägg, och det är brist på donatorer. Det känns fortfarande svårt att tänka på att vi ens pratar om detta. Jag fick en broschyr som vänder sig till mottagare av äggdonationer, men jag har inte vågat öppna den än. Vill så gärna att det ska ske ett under och mina egna ägg plötsligt ska dyka upp den här gången.

Annonser
Explore posts in the same categories: endometrios, försök nr 3

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Besked”

  1. jenny Says:

    Åh, vad tråkigt att höra. Jag håller fortfarande tummarna för er och att det ska gå bra på ett eller annat sätt. Många kramar.

  2. M Says:

    Hej!

    Jag har just läst igenom en hel del av din blogg och du har verklige fått kämpa… Min historia är väldigt annorlunda, men fyra år av behandlingar har verkligen satt sina spår i att faktiskt hamna på platsen där du verkar vara nu – där man undrar om det faktiskt inte är dags att ge upp.

    Inför vårt senaste, och nionde, embryoåterförande var punkten där läkarna var optimister och lovade graviditet och gröna skogar sedan länge förbi. Vi fick vi höra att det var bra att vara realistiska och efter det här skulle vi ha ett samtal och diskutera andra vägar.

    För oss gick det där sista försöket, det som vi gjorde bara för att aldrig behöva undra vad som hade hänt, bättre än väntat och än så länge finns det en chans att det faktisk ska fungera. På ett sätt är det nästan jobbigt, för att behöva bli positiv igen efter att ha konstaterat att det nog aldrig kommer gå är inte lätt det heller. Hopp gör ont, för då kan man bli besviken. Om jag hade haft möjligheten till äggdonnation i Sverige hade det på många sätt varit en lättnad, för på den vägen är chansen att få barn väldigt hög. Om vi har otur även den här gången så väntar nog embryodonation eller äggdonation utomlands.

    Ett mirakel kan hända – även för dig. Däremot finns det verkligen inga garantier för att de verkligen sker och någonstans är nog ändå slutfrågan vad du är beredd att utsätta dig själv för för att få den chansen. Jag är uppenbarligen beredd att gå nära hur långt som helst och jag förstår dig om du är det med. Däremot så innebär inte en annan väg att du ger upp – med äggdonnation kommer du med största sannolikhet bli mamma, få gå med en stor mage, känna sparkar och vara med från barnets allra, allra första stund.

    Stort, stort lycka till! Jag vet inte hur din framtid kommer se ut och jag vet inte hur din väg dit kommer att bli, men jag känner mig väldigt övertygad om att på ett sätt eller ett annat kommder det att flytta in en liten hos dig.

    /M
    Ps. Oj, vad långt det här blev… Tror jag hade lite behov av att skriva av mig. 🙂

  3. Anna-Bell Says:

    Vännen, fan vad du ska behöva gå igenom. Tänker på dig.
    Anna-Bell

  4. Maria Says:

    Hjälp vad du har det kämpigt. Tårarna bränner bakom ögonlocken för jag vet hur det känns när hoppet sviker.
    Vet inte vad jag ska skriva som tröst, det mesta låter plumpt men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig och håller alla tummar för dig.

    Massor av styrkekramar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: