Några dagar senare

Åh, vad ledsen jag har varit. Tänk vad man kan sörja någon som inte ens får chansen att bli till. Vi kommer inte ens så långt som till att få fram ett enda ägg som sedan skulle kunna bli befruktat, bli ett embryo, som vi sedan skulle få sätta tillbaka. Våra två behandlingar har inte haft 35% chans att lyckas, eller vad det nu är för odds man brukar få höra, de har haft 0% chans. I folliklarna som syntes på ultraljuden innan i veckan fanns det bara vätska som såg ut som cocacola ungefär, sa min doktor efter äggplocket. De blir förorenade av endometriosen. 

Jag har gömt mig de senaste dagarna, inte kunnat svara i telefon, inte tagit kontakt med en enda vän eller någon i släkten. Min gravida väninna som inte vet om våra försök har ringt och sökt mig tre gånger och jag låter telefonen ringa. Jag tror inte jag skulle fått fram ett ord om jag skulle försökt.

Personalen är så varm och medkännande när man är förtvivlad efter ett misslyckat äggplock. Men ibland blir det inte bättre när de försöker trösta. Som sköterskan som berättade att hon själv gjort fem försök, och sen, plötsligt kom det ett barn av sig själv! Så man vet aldrig, sa hon. Nej, man vet aldrig, kanske kommer det rätt vad det är fram ett ägg helt på egen hand ur de trasiga äggstockarna. Sedan hoppar ägget rakt ner i livmodern förbi tomrummet där äggledarna satt en gång i tiden. Jag vet att jag inte är rättvis mot henne, jag vet att hon sa så för att trösta, men det högg till istället.

Tack mina fina vänner Tingeling, Jenny, M, Uniflora, Lilla knyttet och Anna-Bell för era fina ord. Det känns så bra att ni bryr er, särskilt som nästan ingen av mina nära irl vet något. Jag behöver er.

Annonser
Explore posts in the same categories: barnlöshet, försök nr 2

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

4 kommentarer på “Några dagar senare”

  1. Tingeling Says:

    Ibland finns det faktiskt inget man kan eller SKA säga. När man upplevt sådant som du gjort var det kanske ett feldrag av sköterskan att berätta om sin mirakelgraviditet.
    Hon menade väl men jag förstår att det kändes helt fel.
    Det är bara så orättvist och omöjligt att förklara att det ska gå så här fel som det gjorde nu för dig.
    Tänker på dig och skickar dig många varma kramar.
    P.S. Tror du inte att det finns någon nära vän eller människa irl som du kunde prata med om detta? Det kanske kunde hjälpa dig lite att ha ens någon att anförtro sig åt?

  2. M Says:

    Ja hon ville nog vara snäll sköterskan, men så fel det blir. Fick också höra det ”när man som minst anar det…” blablabla. Ja kanske när man inte har HELT TRASIGA äggledare, ville jag skrika tillbaka. Men man gör ju inte det. Man förstår. Tanken är god men ändå så fel.

    Jag hoppas att du snart är tillbaka igen, så gott det bara går efter den här oerhört tråkiga händelsen. Tänker på dig och hoppas du snart ska få le igen.

    Varma kramar m.

  3. Anna-Bell Says:

    Vännen. Ja man vill och orkar inte höra några solskenshistorier när man är nere på botten. Fy vad det är orättvist att ni inte ens får chansen att få tillbaka ett embryo, så himla grymt. Ta tid att sörja, berätta för de som det känns bra att tala om för, snacka av dig med oss här. Vi finns för dig.

    Kramar i massor!

  4. jenny Says:

    Jag kan inte annat än att hålla med ovanstående kommentarer. Jag tänker på dig helt enkelt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: