Tacka vet jag hemmet vårt i Skåne
Vi har varit i Västergötland i helgen, hos mina föräldrar som fortfarande bor där. Ofta har vi trevligt när vi ses, men det brukar inte gå många minuter förrän jag är allvarligt irriterad på antingen min mamma eller min pappa. Det dummaste min mamma gjorde den här gången var att plocka fram en antik kökshandduk hon hittat i mormors tillhörigheter, för att visa den för oss. Det var en liten dikt broderad på den, en dikt som handlade om hemmet och äktenskapet. En dikt på fem rader, varav den sista strofen löd: Äktenskapets lycka blir fullbordad först när ljudet av små små fötter hörs trampa. Och för att försäkra sig om att vi fattade innehållet läste hon upp detta.
Jag blev ledsen och uppriktigt förvånad över hennes brist på taktkänsla. Tror hon att hon behöver hjälpa oss på traven, så att vi kommer på rätt tankar? Jag är snart trettiotvå år. Och jag tror nog att jag vet hur barn blir till. Hon behöver inte skriva någonting på min näsa. För en sekund lekte jag med tanken att fråga om hon verkligen höll med sin fåniga dikt? Först när man får barn räknas förhållandet eller äktenskapet? Och så skulle jag titta uppfordrande/frågande på henne för att se hur hon reagerade. Jag gjorde inget av detta. Tittade mest ledset på min man och han såg tillbaka på mig med ögon som förstod. Och så sa jag, ”Nej men, vilken gullig kökshandduk.”
This entry was posted on 18 januari 2009 at 21:17 and is filed under barnlöshet. You can subscribe via RSS 2.0 feed to this post's comments.
Etiketter: barnlöshet
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
18 januari 2009 den 23:42
Ja det där var verkligen brist på taktkänsla. Ibland undrar man… För din mamma vet väl vad det är ni går igenom?
Ibland måste man bara svälja och gå vidare. Som med mammor. Tyckte du gjorde det bra.
Kram m.
19 januari 2009 den 11:19
Min mamma vet inte att vi gör ivf-försök, men hon vet mycket väl att jag har gjort fyra endometriosoperationer, att jag har sammanväxningar i hela magen och två skadade äggstockar. Jag trodde det skulle räcka för att hon skulle avhålla sig från dylika kommentarer…
19 januari 2009 den 08:47
Åh nej. Släkten är värst.
Otroligt taktlöst, verkligen!