På plats

Sådärja. Det känns så obeskrivligt bra att ha fyrcellingen på plats. Jag är trött, så trött, men lättad. Varje gång det ringde ett dolt nummer på min telefon under förmiddagen var jag säker på att det var sjukhusets labbpersonal som ringde för att säga att embryona hade a) dött eller b) slarvats bort. Men inget samtal därifrån, vi åkte dit och planterade in ett fint tvådagarsembryo. (Jag vet att det ännu inte heter embryo i det här stadiet men i brist på bättre ord använder jag det.)

Sedan en skvätt gråt när jag förstod på läkaren att jag inte skulle tagit någon Synarela imorse. Jag vet att jag borde kunna sådant utantill vid det här laget, men det går så lång tid mellan våra försök och när jag blir spänd och nervös blir jag yr i huvudet och kommer inte ihåg. Förresten kunde väl läkaren sagt ifrån att när hon sa att jag skulle fortsätta med ordinerad medicinering ända fram till ET gällde det allt utom Synarelan.

Men efter en utförlig försäkring att det inte ska spela någon roll torkade jag bort snoret och svalde gråten. Nu har jag tillförsikt för det här försöket igen. Det känns bra att ta både Crinone-gel och Ovitrelle-injektioner varannan dag nu efter införandet. Bälte och livrem, återigen. Den enda nackdelen när man injicerar hormonet är att graviditetstestet skjuts framåt i tiden för att bli rättvisande. Så istället för precis före jul blir det nu svar efter jul. Men det kan jag leva med.

Utforska inlägg i samma kategori: försök nr 8 - äggdonation

Etiketter äggdonation, crinone, embryo transfer, ovitrelle, progynon

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.